Häromdagen var jag ute på en runda i Hollow Woods, en lugn tur på Hövding som avkoppling på kvällskvisten. När vi passerade hagen där jag brukar släppa mina hästar så märkte jag att det var en främmande häst i hagen. En otroligt snygg, brun hingst spatserade omkring i hagen, och fick både mig och Hövding att dra efter andan.

 

När hingsten fick syn på oss så blåste han genast upp sig och började visa upp sig inne i hagen med höga kliv, krökt nacke och uppspärrade näsborrar. Hövding blev alldeles nipprig och började takta runt på stället, och jag var tvungen att gripa tag i manen med bägge händer för att inte glida av.

 

 

Unghästen i Hövding blommade upp och han började kaxa omkring, vilket hingsten i hagen genast svarade på. Det var obehagligt, om jag ska vara helt ärlig, att sitta på en bomb som känns så oberäknerlig. Det gör mig lite ledsen att jag och Hövding inte kommit längre än så, men det sporrar mig samtidigt att vilja jobba hårdare med honom!

 

Jag har pratat med många av mina bekanta och folk som är uppstallade där jag har mina två hästar, och många av dem håller på att lära sina hästar konster av olika slag. Både trickträning i form av bugningar men också spansk skritt etc. Tanken har slagit mig att även jag borde börja försöka lära mina hästar sådant, men idag märkte jag att varken jag eller Hövding är redo för det. Vi har så mycket annat vi behöver arbeta med, osäkerheter, tillitsproblem, ja, vi är inte hundratio procent ett team än. Så jag har tagit det naturliga beslutet att vi måste arbeta med grunden innan vi kan börja med mer avancerade saker :)

 

Lyckligtvis slutade allting bra, jag lyckades styra bort Hövding därifrån utan att ramla av vilket jag är tacksam över.