Regning ridtur

Idag gav jag mig ut på en ridtur upp i bergen med Stormborn. Det började bra, det blåste lite lätt och det var mycket svalt och skönt (det hade kanske blivit lite kyligt, men jag hade min fina, vita jacka så det var alldeles lagom temperatur) men plötsligt försvann solen och världen blev grå. Vinden tilltog och temperaturen sjönk, och precis när jag började huttra lite lätt så började himlen gråta.
 
Och regnet bara föll, och föll, och vi blev genomvåta in på skinnet på två sekunder. Min jacka klarade vind men inte ett sådant ösregn. Fy! :( Vanligtvis är jag rätt förtjust i regn, jag tycker det är vackert och mysigt att lyssa på och det får naturen att lukta underbart, men uppe bland bergen på hästryggen är det inte lika trevligt.
 
 
 
Allting gick bra ändå, Stormborn var lite irriterad och vek bak öronen, men lugn och duktig som han är så fortsatte han bara, säker på foten. 
 
 
Fram tills vi nådde bron. Han tycker den är lite obehaglig rent allmänt, men när den glänste våt av regnet, hal och osäker och gungade lätt i blåsten så tog det stopp. När jag försökte driva på honom för att återvända till fast mark så försökte han vände om, han rörde sig oroligt från sida till sida och kastade sig undan från mina hjälper, och det knep till att rädsla långt ner i magen på mig.
 
Men jag svalde ner det så gott jag kunde och drev bestämt på honom, varpå han reste sig. Det var inte särdeles högt, men jag kände paniken från honom och från mig själv, jag hade svårt att skilja på vems känsla det egentligen var. Sammansvetsade som vi är så blir vi bokstavligt talat som ett när vi är ute tillsammans.
 
 
Samma ögonblick som han landade igen så rusade tankarna genom mitt huvud, hur mycket mer kunde jag pressa honom? Vi kunde knappast vända om .. men precis då var det som om någonting släppte och Storm gick självmant framåt, med snabba, lätta kliv över bron, och på bara någon sekund var vi på stabil mark igen.
 
Lika blöta av regn som svett kunde vi pusta ut och ta oss tillbaka till stallet igen.
 
 
 
Vi är rätt skakis efter upplevelsen, men väl tillbaka i stallet känner åtminstone jag mig rätt fånig. Men det är väl det rädsla gör med en, den tar tag i en och får en att få för sig absurda saker. Nu är vi iallafall varma och torra igen i stallets trygghet! x]
 

» Lucy Westlake

Du kommenterade mitt inlägg och ville ha konstruktiv kritik på din blogg; jag gillar att du lägger upp mycket redigerade bilder, långa texter och bra tutorials. En grej du kan tänka på är att beskära dina bilder även fast du har gömt gränssnittet, jag tycker personligen att det ser ut som att man kommer "närmare" hästen och ryttaren om man har beskurit bilderna.. haha svårt att förklara, men du får säga till om du inte fattade :) lycka till med din blogg!

Svar: Ah, jag förstår precis! Jag förminskar bilderna istället för att beskära dem nu för tiden (mest för att slippa det lilla "pixlade" som kommer med SSOs grafik), men variation skadar inte ^-^ Tack du!
Sylvie Yellowstone

2013-08-16 // 17:45:42
URL: http://westlake.blogg.se
» Exenzia

När du gör regn, använder du någon speciell pensel då? :)

Svar: Nej, av någon anledning tycker jag att "färdiggjorda" penslar är "fusk", så jag använder varken regnpenslar, träpenslar eller molnpenslar (osv osv), utan jag använder alltid en liten, hård standard pensel :> På dessa bilder har jag dock fuskat lite och använder ett s.k. "regntexture" :]
Sylvie Yellowstone

2013-08-16 // 23:38:51
URL: http://exenzia.blogg.se/
» Aria Queenbrooke

Haha, när det regnade så var jag inne och myste med hästarna :D
Stackars dig, tog in hästarna direkt när det började små droppa. Tog in alla förutom min frieser :P
(Hon ville tydligen stå kvar -.-)

Svar: Orättvist ): Du borde följt med mig ut och upplevt regnhelvetet! Haha, vissa individer är ju förtjusta i regn (även om det inte gäller för någon utav mina pojkar)! c:
Sylvie Yellowstone

2013-08-17 // 12:32:55
URL: http://queenbrooke.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: